ĐÇżŐŽ«Ăœ

4 maj 2021

– Paul Iarocci

Jag trĂ€ffade Dick Ronald 1997. Han drev försĂ€ljningsavdelningen i USA och han var min chef.ÌęI stort sett ledde han en grupp ungdomar, inklusive mig, och lĂ€rde oss hur vi skulle utföra vĂ„ra jobb. Han var inĂ„triktad och spelade bara sina kort nĂ€r det var nödvĂ€ndigt, sĂ„ nĂ€r han sa nĂ„got lyssnade vi.

Innan de tolv Ă„r Dick gav ĐÇżŐŽ«Ăœ tillbringade han 27 Ă„r med att jobba inom tung utrustning hos Clark, VME och sedan Valmet. Han fokuserade frĂ€mst pĂ„ verksamhetens skogsbrukssida, i synnerhet pĂ„ produktutveckling av Ranger-lunnare. Jag frĂ„gade Dick för nĂ„gra Ă„r sedan hur det kom sig att han började jobba Ă„t ĐÇżŐŽ«Ăœ. Han svarade dĂ„: ”Tony [Iarocci] letade efter nĂ„gon och jag tror att nĂ„gra av de Ă„terförsĂ€ljare som Tony samarbetade med, som kĂ€nde till mig ganska bra, föresprĂ„kade att jag skulle fĂ„ ett jobb dĂ€r.”

Dick kom upp pĂ„ 70-talet nĂ€r skogsbruket i södra USA var vidöppet. Han kĂ€nde alla spelarna. Hans relationer med stabila oberoende Ă„terförsĂ€ljare som B&G Equipment i Mississippi och Smith & Turner i Georgia var avgörande för ĐÇżŐŽ«Ăœs tidiga framgĂ„ng och hjĂ€lpte det unga företaget att knyta ihop ett Ă„terförsĂ€ljarnĂ€tverk över hela sydöstra USA.

Under ĐÇżŐŽ«Ăœs 25-Ă„rsjubileum 2017 poserar Dick och hans fru Janet tar en bild av honom framför den allra första ĐÇżŐŽ«Ăœ-maskinen som nĂ„gonsin tillverkats.

”I början av 1994 hade vi fortfarande ingen som skötte försĂ€ljningsadministration”, sĂ€ger Tony, ĐÇżŐŽ«Ăœs VD frĂ„n grundandet fram till 2017. ”Jag antar att jag gjorde jobbet sjĂ€lv, sĂ„ jag blev glad nĂ€r jag hörde talas om en potentiell kandidat med erfarenhet av skogsmaskiner.ÌęJag erbjöd honom jobbet kort efter att han varit pĂ„ intervju trots att jag inte var sĂ€ker pĂ„ att han skulle passa för en service- eller försĂ€ljningsbefattning. Han började i februari 1994. Det blev snart uppenbart att han hade etablerat nĂ€ra arbetsrelationer med vissa Ă„terförsĂ€ljare i USA och Ă€ven med nĂ„gra stora skogsbruksproduktföretag i Kanada sĂ„som Great Lakes Paper i Thunder Bay. ”

Bobby Miller, huvudförsĂ€ljare och vice VD pĂ„ Smith & Turner lĂ€rde kĂ€nna Dick 1986 nĂ€r företaget blev Ă„terförsĂ€ljare av VME-lunnare. ”Dick var vĂ„r Ă„terförsĂ€ljarrepresentant”, enligt Bobby. ”Det första jag minns av Dick var nĂ€r han gick pĂ„ möten och mĂ€ssor. NĂ€r en stor folksamling pratade högt och berĂ€ttade skrythistorier verkade Dick alltid stĂ„ med korsade armar. Han lyssnade bara. Jag vet att det lĂ„ter löjligt, men jag undrade vad han gjorde. Jag förstod inte förrĂ€n senare att han lĂ€rde sig mer av att lyssna pĂ„ det som sades Ă€n av att delta i samtalen.”

Huvud för marknadsföring

Distriktschefen Don Snively tillbringade mycket tid med att arbeta tillsammans med Dick under Ă„ren och deras relation omfattade Ă€ven ĐÇżŐŽ«Ăœs anstrĂ€ngningar pĂ„ branschmĂ€ssor – vilka under de tidiga Ă„ren var nĂ€stan heroiska. Under nittiotalet var ĐÇżŐŽ«Ăœ ett vĂ€ldigt litet företag som presenterade sig som större Ă€n livet sjĂ€lvt för att kunna tĂ€vla med ett fĂ„tal monstruöst stora företag som till skillnad frĂ„n ĐÇżŐŽ«Ăœ hade enorma mĂ€ssbudgetar och mĂ€ngder av anstĂ€llda. Jag minns nĂ„gra av dessa tidiga mĂ€ssanstrĂ€ngningar. Det var verkligen ett gör det sjĂ€lv-arbete och alla jobbade hĂ„rt hela dagen. Dick var en riktigt bra motivator. Jag minns ocksĂ„ att han var den som hade idĂ©er. Sedan samlade han och Don trupperna och förverkligade idĂ©erna.

Han hade ocksĂ„ andra typer av idĂ©er. ĐÇżŐŽ«Ăœs Ă€gare och VD Ken MacDonald prioriterade ofta att skicka mĂ„nga anstĂ€llda till branschmĂ€ssorna. Dick försökte utnyttja detta genom att klĂ€ alla i mycket synliga orange och svarta tröjor med ĐÇżŐŽ«Ăœ-tema under Atlanta Expo 1999. Georgia World Congress Center, CNN-byggnaden, MARTA, ja överallt i centrala Atlanta verkade det krylla av ĐÇżŐŽ«Ăœ-grupper som liknade flockar av gĂ„ende, pratande orange-svarta dykflaggor. Det var inte diskret, men det var vĂ€ldigt effektivt.

Don minns att han körde en hyrd men mekaniskt suspekt husbil tillsammans med Dick frÄn Ontario till Quebec för DEMO 1996. Vid ett tillfÀlle nÀr Don susade fram lÀngs 401:an i motorvÀgshastighet hörde han ljudet av en sÄg. Det var Dick som bak i bilen sÄgade till trÀkilar som skulle göra husbilens fönster sÀkrare.

Dick smÀlter in bland lokalbefolkningen i Quebec City under DEMO 1996.

Sedan, pĂ„ hemvĂ€gen, började motorn krĂ„ngla. Dick lossade det inre motorhöljet och stack en skruvmejsel i förgasaren.ÌęMotorn baktĂ€nde och en pelare av svart rök fyllde hytten och taket blev sotigt.ÌęDicks gravallvarliga svar blev: ”Vi borde köpa varmkorv.” Naturligtvis fĂ„r man inte lĂ€ngre anvĂ€nda elverktyg i fordon i rörelse och förgasare Ă€r ett minne blott, men Dick var fast rotad i det gamla.

Gammeldags eller inte, Dick kom pĂ„ nĂ„gra innovativa och definitivt nytĂ€nkande reklamidĂ©er. Annonser i timmerbranschen var nĂ„got konservativa för 25 Ă„r sedan och bestod ofta av en bild pĂ„ en maskin och mycket text. NĂ€r ĐÇżŐŽ«Ăœ kĂ€mpade för att öka sin marknadsandel med en stadigt ökande produktlinje fick Dick idĂ©n att göra en helsidesbild av en strömbrytare och bara tvĂ„ ord ”Just Switch” (bara byt).

”Dick hade sinne för marknadsföring”, minns Suzanne Cline, pensionerad ekonomichef pĂ„ ĐÇżŐŽ«Ăœ. ”Jag minns att jag blev alldeles övervĂ€ldigad nĂ€r jag kom till min allra första skogsbruksmĂ€ssa i Richmond, Virginia i maj 1996. NĂ€r man kom in genom huvudgrindarna hade ĐÇżŐŽ«Ăœ sin plats rakt fram vid mitten av vĂ€gen. Flaggor och vimplar vajade och mĂ„nga maskiner visades upp. NĂ€r jag frĂ„gade Dick hur han lyckats fĂ„ en sĂ„ bra plats sa han att ingen hade velat ha den eftersom den lĂ„g intill motorsĂ„garna som kunde vĂ€snas vĂ€ldigt. Det gav kĂ€nslan av att vara en ”ĐÇżŐŽ«Ăœ-uppvisning”.

Arbetslaget pĂ„ ĐÇżŐŽ«Ăœ-mĂ€ssan i Richmond 2002 bĂ€r de ökĂ€nda orange-svarta mĂ€sströjorna. De blev kvar under flera Ă„r. (Dick Ă€r fjĂ€rde frĂ„n höger)

En fantastisk mentor

Han var en verklig Ford-person. Dick körde en Bronco och senare ett par Mustanger. Han bar oftast sin NASCAR-jacka under sin dagliga pendling frĂ„n St. Thomas till Brantford. Han anlĂ€nde samma tid varje dag – inom minuter frĂ„n 07:30. VĂ€dret spelade ingen roll och det kunde vara hemskt pĂ„ den strĂ€ckan under vintern. Som försĂ€ljningschef för Kanada minns Ron Montgomery: ”Han gillade att köra pĂ„ vintern och kom i tid varenda morgon eftersom han alltid hade de bĂ€sta vinterdĂ€cken.” Det var ingen hemlighet – alltid Blizzaks.

Dick hade ett unikt sĂ€tt att se vĂ€rlden. ”Under sin pendling mĂ€tte han ekonomin baserat pĂ„ vad lastbilsindustrin gjorde”, sĂ€ger Ron. ”Han kollade antalet lastbilar pĂ„ vĂ€gen och höll noggrann koll pĂ„ inventariet nĂ€r han Ă„kte förbi olika lastbilsförsĂ€ljarna. Hans prognoser var aldrig lĂ„ngt frĂ„n verkligheten.”

Ron och Dick trĂ€ffades första gĂ„ngen i slutet av februari 1995. ”Jag kom in i det som skulle bli vĂ„rt gemensamma kontor pĂ„ 86 Plant Farm Boulevard i Brantford.” Detta var hela försĂ€ljningsavdelningen pĂ„ den tiden – ett kontor med tvĂ„ skrivbord mitt emot varandra. ”Dick var en man med fĂ„ ord. Han var lĂ„ng, hade sjĂ€lvförtroende och gav dig alltid den dĂ€r tysta blicken, lyssnade alltid. NĂ€t han pratade lyssnade man.”

Ron fortsĂ€tter: ”Tidigt fick jag veta hur vĂ€lkĂ€nd och respekterad Dick var i branschen nĂ€r jag stötte pĂ„ mĂ€nniskor som han hade arbetat med under Ă„ren. Dick var en fantastisk mentor som hjĂ€lpte mig att förstĂ„ branschen och lĂ€ra mig om vĂ„ra konkurrenter samtidigt som har delade sin massiva fil med konkurrenslitteratur. Han delade med sig av berĂ€ttelser och erfarenheter frĂ„n sitt arbete hos Clark och Valmet. Jag minns att jag blev upprymd över att sĂ€lja nĂ„gra fĂ€llare-lĂ€ggare 853E till Spruce Falls i Kapuskasing. Senare delade Dick med sig av bilder frĂ„n sin tid hos Clark som visade en lĂ„ng konvoj av nya lunnare pĂ„ flak lĂ€ngs motorvĂ€gen till en av avverkningsplatserna i Spruce Falls.”

Kevin Selby arbetade tillsammans med Dick i sju Ă„r som försĂ€ljningskoordinator för USA och tog över Dicks befattning nĂ€r han gick i pension. ”Jag Ă€r sĂ€ker pĂ„ att alla som hade med Dick att göra kommer att hĂ„lla med om det hĂ€r – den obekvĂ€ma tystnaden nr man pratade öga mot öga eller i telefon var ett av hans kĂ€nnetecken”, sĂ€ger Kevin. ”Han hade en enorm kunskap och delade gĂ€rna med sig av den till de som var villiga att lĂ€ra sig. Men jag ska inte ljuga. Det var utmanande redan frĂ„n början att rĂ€kna ut hur jag skulle anpassa mina strategier nĂ€r jag kommunicerade med Dick.”

Kevin minns sin första dag pĂ„ jobbet 1999. ”Jag glömmer det aldrig. Jag kom lite tidigt och Dick var redan pĂ„ sitt kontor. Jag tror att jag störde hans före Ă„tta-rutin. Förutom ett kort hej satt jag tyst och vĂ€ntade pĂ„ nĂ„gon typ av diskussion och vĂ€gledning. Jag satt hela dagen dĂ€r pĂ„ Dicks kontor, mest tiden under tystnad, och lyssnade pĂ„ hans telefonsamtal eller konversationer med kollegor. Jag minns att jag Ă„kte hem den kvĂ€llen och tĂ€nkte att Dick inte gillade att ha mig dĂ€r.ÌęMen efter ett tag insĂ„g jag att hav var en verklig yrkesman och en gentleman. Han var min mentor och jag Ă€r tacksam för de sju Ă„r jag fick jobba under hans ledarskap. Jag ger definitivt honom Ă€ran för min kunskap och hur jag vĂ€xte i branschen.”

En man av mÄnga prestationer

Dick var medlem i 1968 Ă„rs Ontario Championship Brier-laget.ÌęSuzanne Cline minns orden frĂ„n Jim Waite, en av Dicks tidigare lagkamrater. ”Han sa att nĂ€r DickÌęvar yngre var han en enastĂ„ende curlare som hade som mĂ„l att vinna provinsmĂ€sterskapen och delta i Canadian Brier för St. Thomas Curling Club. Brier”, förklarar Suzanne, â€Ă€r som curlingens Superbowl i Kanada. Detta gjorde han 1968 med Don Gilberts lag.” Efter vinsten avslutade Dick omedelbart sin curlingkarriĂ€r eftersom han ansĂ„g att han nĂ„tt sitt mĂ„l.

”30 Ă„r senare vid det Ă„rliga ĐÇżŐŽ«Ăœ Bonspiel la Dick ĐÇżŐŽ«Ăœ-trofĂ©n till sin samling prestationer pĂ„ isen”, fortsĂ€tter Suzanne. ”MĂ„nga anstĂ€llda deltog den roliga dagen och vĂ€ldigt fĂ„ hade curling-erfarenhet. Jag föreslog för Dick att han skulle spela och efter ett tag gick han med pĂ„ det.” Dick skrattade nĂ€r han fick veta att han och Suzanne – en av de fĂ„ erfarna spelarna hos ĐÇżŐŽ«Ăœ – hade hamnat i samma lag. ”Jag var inte pĂ„ Dicks nivĂ„, men jag hade vunnit nĂ„gra mĂ€sterskap.”

ĐÇżŐŽ«Ăœs arv

Dick bar jeans pĂ„ fredagar och under sin första tid var han vaktmĂ€stare pĂ„ kontoret. ”Han tog med sina verktyg nĂ€r det var nĂ„got som behövde repareras”, minns Ron. ”Jag kommer ihĂ„g att jag hjĂ€lpte honom att installera ett dubbelt vattenfilter i köket. Plaströr? Skulle inte tro det. Dick skaffade kopparrör och kopplingar. Han gjorde alltid allting rĂ€tt första gĂ„ngen. Under Ă„ren delade han mĂ„nga berĂ€ttelser om sina byggprojekt i hemmet.”

Han tyckte ocksĂ„ om att bygga upp de smĂ„ Ă„terförsĂ€ljarna. Ägarskapsstrukturen var annorlunda nĂ€r ĐÇżŐŽ«Ăœ började. Det fanns mĂ„nga fler smĂ„ Ă„terförsĂ€ljare med bara en butik pĂ„ samma sĂ€tt som det fanns mĂ„nga fler utrustningstillverkare.ÌęMĂ„nga som jag har pratat med tror att Dick sĂ„g det som sin viktigaste uppgift att frĂ€mja och utveckla dessa butiker sĂ„ gott han bara kunde.

”NĂ€r han kom till ĐÇżŐŽ«Ăœ hade jag precis börjar med försĂ€ljning”, sĂ€ger Bobby Miller. ”Dick verkade alltid vĂ€rna extra om smĂ„ Ă„terförsĂ€ljare, sĂ„dana som jag. Han kunde hjĂ€lpa oss att fĂ„ tag i maskiner som vi inte trodde var möjligt.”ÌęDick var en riktig NASCAR-fan. Bobby minns att pĂ„ 1990-talet nĂ€r Rex Smith (en av grundarna av Smith & Turner) fortfarande levde ”tog Rex honom till Dawsonville till Bill Elliots racinganlĂ€ggning. Han nĂ€mnde det dĂ„ och dĂ„ under mĂ„nga Ă„r efter det. Jag trĂ€ffade Dick under ĐÇżŐŽ«Ăœs 25-Ă„rsjubileum och fick möjlighet att prata med honom en stund, men efter det pratade jag inte med honom förrĂ€n nĂ„gra dagar innan han avled. Det var dagen efter att Chase Elliot [Bill Elliots son] vann NASCAR.ÌęMin mobiltelefon ringde och det var Dick. Han sa att han tittade pĂ„ tĂ€vlingen och tĂ€nkte tillbaka pĂ„ nĂ€r han kom till Georgia och besökte Bill Elliot-butiken. Han ringde bara för att höra hur det var och vi pratade och mindes en stund. Jag kommer alltid att tĂ€nka pĂ„ Dick Ronald som en stor man. Jag tror att han var stolt över att vara en del av ĐÇżŐŽ«Ăœs arv.”

”Förutom att vara en fĂ„ordig man var han en effektiv kommunikatör”, sĂ€ger Tony. ”Han gjorde affĂ€rer effektivt och med yttersta integritet.” Dick hjĂ€lpte till att definiera det ĐÇżŐŽ«Ăœ Ă€r idag. Han kommer att bli ihĂ„gkommen som en pionjĂ€r och en kvarvarande del av ĐÇżŐŽ«Ăœs arv.

Ìę